Hittade denna beskrivning på en manipulativ handling. En maniputaliv person kan behandla dig så här:

"De är bra på att få dig att känna att du står i tacksamhetsskuld och det sker direkt eller indirekt.
De får dig att känna dig skyldig för att någon person mår dåligt. Det blir ditt fel när något går fel eller dåligt. Kontentan är att det är fel på dig – inte att din handling var felaktig eller mindre lämplig.

Om du framför kritik så kan det vända på det så att det blir du som gjorde fel. Tex. Att du sa det på fel sätt, uttryckte dig klumpigt eller att de överdriver din kritik. De kan också peka på hur värdelösa de själva är så du ska få dåligt samvete.
De får dig att göra saker som du egentligen inte vill och som känns mindre bra efteråt.

De håller tillbaka beröm – men är snabb på att ge kritik eller att få dig att känna dig otillräcklig- allt sker för att du ska känna att du inte räcker till, vilket gör dig underlägsen och då ännu mer mottaglig för ny skuldbeläggning."

Jag vet MINST 6 personer i min direkta närhet som alltid behandlar mig såhär.

Tre av dom gör mitt yttersta för att slippa träffa/umgås med.

De tre andra är det oundvikligt att inte ha nån form av kontakt eller kommunikation med. Tyvärr.

Var på en semestervecka med "familjen" för nån vecka sedan.

Väl hemma är jag yberstressad. Har varit på den värsta semesterveckan i mitt liv. Återkommer ang det vid senare tillfällen, när jag orkar ta tag i att berätta om det. Känner hela tiden att jag har hög puls. Sitter helt stilla och kan känna att hjärtats puls rusar iväg. Sover inte.

Traskar iväg till läkare som konstarerar att mitt blodtryck ligger på 160/100! En lätt chock fastän jag anade det. Jag har i hela mitt liv haft problem med lågt blodtryck o nu denna höjning. Han skriver ut insomningstabletter och ber mig återkomma efter två veckor för kontroll. Troligen ligger jag på ett förhöjt stresspåslag efter semestern.

Jag har tagit mina insomningstabletter men tyvärr biter dom inte riktigt, kan ändå ta upp till två timmar för mig att somna.

Har typ 48 andra krämpor som även dessa är stressrelaterade men vi tar en krämpa i taget va?

Vid 20 tiden ikväll bad jag dottern

-Snälla kan du se till att vara färdigduschad o klar på toan till senast kl 22. Vi har en liten lägenhet och duschen är precis bredvid mitt sovrum och om jag har svårt att somna när du duschar och om jag lyckats somna när du kliver ur toan så vaknar jag och har svårt att somna om. Så snälla?

-Får se. är svaret jag får.

När kl är 21:50 säger jag till dottern:

- Jag bad dig snällt att du gärna fick vara klar på toa till kl 22. Jag behöver verkligen sova. Så hur tänkte du? Varför har du inte duschat?

Hennes svar:

-Jag jobbar varje dag (somarjobbat i 1,5 vecka) så jag känner att jag behöver få slappa när jag känner för det och eftersom jag ska plugga på gymnasiet i höst så är det viktigt att jag få ta saker när jag känner för det. Jag blir för stressad annars.

Bra där. För ingen annan är stressad i hennes omgivning. Troligast bara hon...

så är det igång. Om än för en kortare stund denna gång.

Har jobbat 11 timmar med 20 minuters matrast + 2 korta hundrastningar.

Dottern hemma. Jag får kliva över posten som ligger på dörrmattan, uppenbart har hon också klivit över den. Som vanligt. Men jag är van.

Säger hej och frågar hur det gick att ta sig hem eftersom jag inte skulle ha möjlighet att hämta henne på jobbet utan hon skulle få ta bussen hem -Pappa körde mig, jag ringde honom.

Bra där, en förälder till som curlar, fast den curlingen sker bara när hon är hos mig. Lätt att bli den goda föräldern då, så blir jag den onda. Det kan ju te sig som väldigt pratiskt.

Hinner in i köket och står och öppnar posten.

Dottern skriker -Var är min mobil!!!

Jag förstår att hon förlagt den hemma och lägger till en vänlig ton och säger -Iiiinte vet jag.

Attack från henne -Du är så jäääävla dum. Varför håller du på såhär?

Jag svarar med -Det är lika bra att jag slutar prata, du vänder ändå allt som jag säger åt ett negativ håll. 

Dottern - Jaaa det är lika bra at vi slutar prata.

Så drar hon iväg på träning...

Lugnet råder i nån timme. Ska samla kraft att göra middag och dammsuga.

Vissa saker som sägs till mig sätter sig i hjärtat och gör extra ont.

Kliver upp 1 timme tidigare än vanligt eftersom dottern ska ha skjuts till sommarjobbet. Visserligen kan hon cykla dit för det tar bara 20 minuter men man är ju en störd curlingmorsa som gärna ser till att hon kommer dit och i tid.

Jag har alltså kvällen innan lagat middag (vilket hon inte kände för att äta) Lagt det i matlåda till henne och ställt i kylen. Vaknar som sagt 1 timme tidigare än nödvändigt, väcker henne och gör mig klar. Ställer fram matlådan till henne och tar en runda med hunden och går direkt till bilen. Backar ur rutan och rätar upp bilen längs med dom andra bilarna.

Dotter kliver in och är arg, för att jag inte kört bilen så långt fram det går mot porten.

Det innebär att jag skulle ha köt mot en återvändsgränd.Åkt längs med hela bostadshuset, krånglat att vända bilen (trångt) och väckt alla grannar 06:45 i semestertider som har fönster och ventiler öppna. Allt för att bespara henne va 70 meter att gå.

Informerade att hon gott kunde traska den biten.

-Men hur svårt ska det vara att ställa upp för mig? får jag till svar

Jag rabblade upp matlagning, matlåda, väckning, skjuts.

Hon står på sig och höjer rösten att jag minnsan är skittaskig som inte åker ända fram.

Då ryter jag till att nu får hon fan ge sig. Att skärpa sig!

Svaret blir : Du är inte en person som det är värt att göra det för!

Du är inte en person som det är värt att göra det för!!!!

Det sa min dotter till mig. Min egen dotter sa detta till mig...

Sånt gör väldigt ont i mamma hjärtat. Så ont att jag tvärbromsade bilen och bad henne kliva ur, för nån skjuts kunde hon glömma. Hon vägrade givetvis, fortsatte att köra henne till bilen och hon fortsätter att skälla på mig. Att jag använder sånt jag gör för hennes skull emot henne för att straffa henne. Jag orkar inte ens argumentera. Har gråten i halsen.

Straxt dags att hämta henne från jobbet, skjutsa henne till frissan som hon tjatat på mig att jag ska boka en tid åt henne. Fast jag sagt åt henne att det är bara att boka själv. Frissan är ju dessutom pappas kompis. Men jag har bokat och betalt.

Jag som inte är en person är värd att göra det för....