Vid 20 tiden ikväll bad jag dottern

-Snälla kan du se till att vara färdigduschad o klar på toan till senast kl 22. Vi har en liten lägenhet och duschen är precis bredvid mitt sovrum och om jag har svårt att somna när du duschar och om jag lyckats somna när du kliver ur toan så vaknar jag och har svårt att somna om. Så snälla?

-Får se. är svaret jag får.

När kl är 21:50 säger jag till dottern:

- Jag bad dig snällt att du gärna fick vara klar på toa till kl 22. Jag behöver verkligen sova. Så hur tänkte du? Varför har du inte duschat?

Hennes svar:

-Jag jobbar varje dag (somarjobbat i 1,5 vecka) så jag känner att jag behöver få slappa när jag känner för det och eftersom jag ska plugga på gymnasiet i höst så är det viktigt att jag få ta saker när jag känner för det. Jag blir för stressad annars.

Bra där. För ingen annan är stressad i hennes omgivning. Troligast bara hon...

så är det igång. Om än för en kortare stund denna gång.

Har jobbat 11 timmar med 20 minuters matrast + 2 korta hundrastningar.

Dottern hemma. Jag får kliva över posten som ligger på dörrmattan, uppenbart har hon också klivit över den. Som vanligt. Men jag är van.

Säger hej och frågar hur det gick att ta sig hem eftersom jag inte skulle ha möjlighet att hämta henne på jobbet utan hon skulle få ta bussen hem -Pappa körde mig, jag ringde honom.

Bra där, en förälder till som curlar, fast den curlingen sker bara när hon är hos mig. Lätt att bli den goda föräldern då, så blir jag den onda. Det kan ju te sig som väldigt pratiskt.

Hinner in i köket och står och öppnar posten.

Dottern skriker -Var är min mobil!!!

Jag förstår att hon förlagt den hemma och lägger till en vänlig ton och säger -Iiiinte vet jag.

Attack från henne -Du är så jäääävla dum. Varför håller du på såhär?

Jag svarar med -Det är lika bra att jag slutar prata, du vänder ändå allt som jag säger åt ett negativ håll. 

Dottern - Jaaa det är lika bra at vi slutar prata.

Så drar hon iväg på träning...

Lugnet råder i nån timme. Ska samla kraft att göra middag och dammsuga.